BELIVE YOU CAN, AND YOUR'E HALF WAY THERE.
En vän frågade mig för någon vecka sen var glimten i mitt öga tagit vägen.
Bra fråga, inget svar.
Känner mig lyckligare än någonsin, dagarna rullar på. Vicky har blivit en större del av vårat liv igen, det glädjer både mig och prinsen. Dagarna är fyllda av skratt och livskvalité. Ändå känner jag mig som världens ensamaste. Har folk runt mig hela tiden, speciellt min konung, mitt liv. Ändå smyger sig ensamheten och ångesten på. Hur ska jag lyckas ta mig till nästa steg. Varje dag är fortfarande en kamp. Skulle vilja leva lite, inte bara överleva.Så mycket drömmar om framtiden men ändå står jag still. Kan något bara ge mig en spark i ryggtavlan så jag kommer framåt. Jag vill ha tillbaka den där glimten i ögat.
Vi börjar med ett delmål, den 3 juni dvs på måndag kör jag igång med träning, bra kost och viktnedgång. Ska se vad jag kan klara av. Tänkte försöka börja blogga lite mer också. Så kika in lite då & då och se hur det går.
