You dont now this yet, but life isn't supposed to be like this. It's not supposed to be this hard.
Godmorgon, ligger i sängen med en sovandes Sara och snart Alvin bredvid mig. Leon valde ju att väcka Alvin i morse när han vaknade självklart. Han låg och gosade med honom och tog ut nappen, stoppa in nappen, tog ut den och stoppade in den. Efter frukost och några ord med pappa var det dags för min stora kille att gå till dagis. Själv börjar man jobba om två timmar. Har ingen ork eller lust egentligen. Men den kanske kommer? Är så segt också på jobbet att du inte får ha på dig lite skönare myskläder. Gårdagen spenderades mest på vift och var inte hemma förns efter tio tiden någon gång. I samband med att jag skulle vara så tyst som möjligt när jag la Leon så åkte den där jävla rullgardinen som jag och morfar kämpade oss svettiga genom att sätta upp ner.
Mormor och Håkan hämtar Lejon från dagis idag och jag slutar först vid kvart över sju. Tänk om man kunde få ha semester?
Det spelar liksom ingen roll hur jobbigt livet blir, hur svårt allt kan vara. Hur mycket konstiga känslor man kan känna inombords, så fort jag ser dig mitt fina barn så är det värt det.
