Lina - Leons mamma

Blogga eller inte blogga, blogga eller inte blogga osv det har spelats upp i mitt huvud sista dagarna. Men jag ger det återigen ett försök. Jag vet att jag tycker det är så roligt att läsa tillbaka i gamla bloggar. Se hur man levde då, vad man gjorde, vilken skillnad bara lite tid kan göra på verkligheten. Känner mig faktiskt väldigt glad att jag bloggade under mitt och Sargons förhållande, jag ligger ofta och läser tillbaka vad vi gjorde och minns med glädje.

 

Den här perioden jag har gått igenom och fortfarande är ute och vandrar på är något jag inte ens önskar min värsta fiende. Det är med andra ord en resa jag verkligen kommer vilja läsa om några år. När livet förhoppningsvis ser helt annorlunda ut från nu.

 

Jag börjar blogga utan press, jag bloggar när jag känner för det och ska se till att jag inte blir stressad när jag vet att jag inte har uppdaterat. Det ska bara bli en kul grej, skriva om träningen jag planerar att dra igång på riktigt i morgon. Måste få ett sätt att bearbeta mina känslor också, jag försöker genom att skriva. Blir det för privat så kan jag alltid lösenordsskydda bloggen, eller sluta.

 

Vad har hänt sen sist? Vi bor numera i Sollentuna, i en stor femma tillsammans med min tjejkompis Hanna och hennes 2 söner. Vi hyr 1.5 rum och ett badrum. Det var ett snabbt beslut dampLina fattade självklart. Nu i efterhand är jag lite osäker, jag lämnade verkligen allt på en vecka där hemma. Nu måste jag bygga upp ett nytt hem till mig och Leon. En ny trygghet och stabilitet. Leon började hos dagmamman idag och det gick hur bra som helst, han har nog saknat att ha barn att leka med varje dag senaste månaderna. Mamma är inte alltid rolig att kolla på film med eller leka med bilar med. I morgon är planen att lämna honom om allt går som det ska, åka och träna och sen vidare till arbetsförmedlingen och alla andra myndigheter. Söka jobb står på schemat också. Det blir bra till slut, jag måste bara kämpa lite lite till.