Lina - Leons mamma

Jag är tillbaka! Har tänkt under en längre period att jag ska börja blogga igen. Har bara inte tagit mig i kraken och fixat ordning bloggen, är inte nöjd helt nu heller. Men jag börjar nu, kanske blir 10 eller 0 inlägg per dag. Jag lovar ingenting.

 

Vad har hänt sen sist? Jag har börjat träna, börjat äta antideppresiva trots en massa tvivel. Träffat en psykolog, sökt in till en taxiutbildning. Jag har bestämt mig för att jag ska må bra och vara lycklig. Vad som än krävs. Träningen har fått mig att slappna av, att känna mig duktig. Har nästan helt försvunnit från "cybervärlden" facebook ligger avaktiverat, hur skönt som helst. En dag kanske jag gör en ny facebook sida som inte påminner om gamla tider. Jag måste lära mig att gå vidare. För både min och Leons skull, det är slut deppat nu. Jag känner verkligen vilken jag har när jag skriver dom här meningarna här. Jag ska skriva min bok, jag ska göra så mycket saker. Hela världen är framför mig, egentligen. Leon är "en stor kille" nu enligt han själv, delvis av mig ockå. Han hjälper till med det bästa och ger mig så mycket kärlek, att vakna upp av en puss på kinden och "godmorgon mamma" det slår det mesta. Sen har vi trotsen, den som jag förmodar krossar dom flesta föräldrarna. Den kommer och går, vissa dagar kan jag hantera den bättre än andra.

 

Just nu ligger jag i sängen, lyssnar på musik och funderar på hur jag ska lägga upp morgondagen. Invänar både Cassie som är på besök i Sverige och tyvärr åker tillbaka till Spanien på söndag och min vapendragare Sara såklart. Anna var förbi och snacka lite skit innan hon var tvungen att dejta kudden.

 

Besvikelse, det är bara förnamnet. Du vet aldrig var dina vänner står. Håll ögonen öppna var du än går. Jag tror på karman, and karma is a bitch!