Tankar.
Det snurrar så mycket tankar i huvudet. Bilder snurrar förbi, minnen som bara vi kommer ha. Allt vi har gjort dom senaste åren. Det känns som att vi har varit med varandra sen vi föddes. Vårat fina barn vi fick, han är helt magisk. Du vackra älskade du, varför? Leon hittade hemtelefonen igår morse, han började ringa dig. Sa till mig "Pappa svarar inte mamma jag skicka till pappa" tårarna sprutade men jag försökte behålla lugnet. Jag vill inte göra Leon ledsen, han fortsätter säga att han ska ringa pappa. Jag säger lite fint "Pappa kan inte prata i telefonen i himlen Leon, han har ingen telefon där". "Jo mamma, fråga pappa traktorn". Efter det var hela dagen fuckt. Jag förstår inte hur jag ska orka varje dag. Hur ska jag klara av att inte bryta ihop varje gång han vill ringa dig? Varje gång han frågar efter dig? Jag har läst godnattsagan för honom varje kväll, viskar att du älskar honom och han säger tillbaka "äkaa dej". Han har svårt att bestämma sig för vilken nalle han ska lämna till dig, den bruna eller den vita. Igår var han helt säker på att pappa skulle få den vita nallen men idag ville han promt att du skulle ha den bruna.
Tanken av att jag aldrig mer får hålla dig i handen, somna i din famn, lacka varje morgon jag ska väcka dig och du vägrar med munnen öppen, aldrig mer ska jag få en sån där slängpuss av dig, aldrig mer ska jag få höra dig säga "puss puss love you". Jag kan skriva tills 2014. Men jag orkar inte. Jag måste försöka sova är jätte sjuk också. Sömnen har också gått och blivit min fiende.
Nu sover han där inne i hans nymöblerade rum, gjorde om lite där inne och det uppskattades när alla bilar får stå uppraddade och inte ligga i en låda. Det är hos honom jag måste hitta styrkan. Han måste få mig att klara av det här. Hur svårt det än är, det känns som att mörkret har blivit min vän och hjärtat är inte helt med.
Hej.. jag känner dig inte men på något litet sätt känns det som att jag gör det.. (har följt din blogg) Jag beklagar verkligen sorgen.. Du känns som en himla stark människa, trots det värsta som någonsin kan hända en människa så verkar du så himla stark! Även fast du själv inte tror det så vet jag.. & alla dina nära & kära att klarar du av det här så kommer du klara allting.. för eran son.. jag vill skriva så mycket.. säga så mycket.. men man finner inga ord.. finns inte ett ända ord som kan göra allting bättre.. jag förlorade en väldigt viktig person när jag var 14.. min pappa.. den dagen trodde jag att livet var slut... men jag sa till mig själv "pappa hade velat att jag kämpat, pappa hade velat att jag fortsatte leva" så då bestämde jag mig.. det blir aldrig bra.. men det blir bättre.. även för dig hoppas jag! jag tänker på dig & lilla Leon.. tillsammans tar ni er igenom det här, tillsammans tar ni er igenom allt.. <3