Lina - Leons mamma

Ligger här igen, samma visa varje kväll. Ont i magen har jag. Massvis med ont i magen. Men jag vet att det är oron, känner det i hela kroppen. Jag ska få se dig i morgon, du kommer se helt annorlunda ut. Du kommer inte se ut som den snyggingen du va, du kommer inte se ut som dig själv. Det är skrämmande, jag tror jag vill minnas dig med dom bilderna jag har och dom som hela tiden svävar i huvudet. Men jag har inte så mycket till val. Leon har bestämt sig för vilken nalle han ska ge dig och han har också förstått att han inte kommer få träffa dig i morgon, han vet att du är i himlen nu och kan inte träffas. Smärtan inuti. Klockan elva ringer klockorna för dig. Klockan elva i morgon ska vi ta ett sista adjö. Hur kan man göra det? Hur kan man nånsin ta farväl? Det är inte rättvist.

 

Jag har inte ens bestämt vad jag ska ha på mig i morgon, jag kan inte förstå hur jag ska kunna bestämma vad jag ska ha på din begravning, jag trodde aldrig att jag skulle behöva göra det här. Hur kan jag veta vad som är finast? Hur ska jag veta det. Hur ska jag välja. Vilket ilandsproblem egentligen. Jag vill bara att du ska tycka att jag är fin. Undra om du ser mig nu? Undra om du satt i bilen bredvid mig i dag när jag var ute? 

 

Jag ska försöka sova lite nu. Det kommer bli mitt livs tuffaste dag i morgon.