...

Vaknade i morse och försökte öppna ögonen lite sakta, försöka känna efter.. Kanske har smärtan lagt sig lite? Jag kunde ju somna inatt. Ögonen är öppna och smärtan är likadan om inte värre än igår. Skjutsade Leon till dagis, när han ska hämtas är det adventsfika för föräldrarna. Det gör så ont. Jag måste orka, jag måste. I morgon har det gått en vecka, det känns som att det var för två timmar sen poliserna var här.
 
Känner mig rädd, är rädd hela tiden. Är det vanligt när något sånt här har hänt? Jag vågar inte vara själv, jag vågar knappt köra bil, jag vågar inte duscha, vågar inte sova. 
 
Tack till er alla som har hört av er, jag har bara inte ork att svara. Min facebook är avstängd. Kommer nog vara det för alltid. 
 
 
Våran vardag | |
#1 - - Cassie M:

Kämpa lina, du är stark!! <3

#2 - - Emma :

Vet inte riktigt vad jag ska skiva, för man kan
Adrig förstå hur ont de gör.
Men ni finns i Mina tankar nästan hela tiden,
Och jag beklagar verkligen de ni måste gå igenom.
Massor av kramar!!

#3 - - Josefine:

Hej Lina. Mailade dig på fb för att beklaga sorgen men förstår nu varför mailet aldrig gick fram.. Vet att det var länge sedan vi pratade men ville ändå höra av mig. Kan inte ens föreställa mig hur du har det just nu men behöver du en utomstående att prata med eller något annat så tveka inte att höra av dig. Kram Josefine

#4 - - Anonym:

Hej lina känner inte dig känner igen er. Jag beklagar sorgen det är verkligen inte en lätt situation. Vill ge dig lite tips då jag har vart med om liknande, du måste verkligen prata om allt spelar ingen roll om du tycker de är skit saker. Gå till någon som känner stt du verkligen kan prata om allt med och som är en duktig lyssnsre, berätta om din känslor och tankar och precis allt som går runt i huvudet för det lönar sig inte att ha alla tankar i huvudet då kommer du bli rejält knäpp och tappa orken totalt.. Sargon lever vidare genom sonen han har inte lämnat er han vakar över er hela tiden. Lev för din son nu och ge han allt du kan så ni får ett bra liv ihop

Upp