Det som inte dödar gör en starkare.
Ligger i soffan, har fortfarande inte somnat. Klockan är halv åtta och om en timme ska Leon till dagis. Sen ska jag sova, hela dagen helst. Dagen har varit den jobbigaste i mitt liv, från morgon till ja, nu morgon. Känns som att jag väntar med att skriva tills jag sovit klart. Det är mycket tankar och känslor just nu. Men snart när dom har lagt sig lite och jag verkligen vet vad jag vill dela med mig av och inte kommer jag skriva.
Kommer flytta bloggen också, såsmåningom. Har lite planer, och tror jag ska satsa mer på bloggen. Jag måste hitta något som får dagarna att gå. Nu måste ju verkligheten komma ikapp, känns som att i morgon har alla andra glömt att han dött. Lite som från andraavenyn "glöm dina bekymmer, i morgon kommer nya". Men mitt gårdagsbekymmer kommer leva med mig hela livet. Men hoppet är det sista som lämnar en.
Detta kommer du inte kunna bearbeta fort, det kommer säkert ta lång tid! Tur du har lillen!