Lina - Leons mamma

Ligger i soffan och inväntar ett samtal från min älskling. Tänker på en hel del faktiskt. Hur allt har blivit, hur det är och hur jag mår. Jag mår faktiskt för stunden väldigt bra, jag ser ljust på framtiden. Jag tror att allt blir lite vad man gör det till. Sitter jag och deppar och tycker livet är skit, så nog fan blir det skit då. Har försökt köra på som vanligt, nog är det jobbigt väldigt ofta. Speciellt på kvällarna. Men när jag vaknar morgonen därpå har jag oftast ett leende på läpparna. Det blir liksom inte bättre av att deppa ihop. Det finns ju vissa saker du inte kan påverka. Som tex min livssituation just nu. Eller påverka kan jag göra, försöka radera och gå vidare. Men då följer jag inte mitt hjärta. Då gör jag det som är enklast, jag viker av från min väg i livet. 

 

Leon var dålig i morse så jag valde att vara hemma med honom, mysa lite extra innan han åker iväg. Min stora kille. Vicky frågade honom i morse vilken tid han gick upp. Han svarar rakt och ärligt "klockan åtta". Tiden flyger och han blir bara större och sötare för varje dag som går.

 

Min svägerska ringde mig och frågade om jag var villig att flytta till Nyköping om jag fick ett heltidsjobb som personlig assistent. Mitt svar blev rakt JAAAA. Men jag behöver inte flytta, jag kan pendla. Jag skulle tjäna så himla mycket mera än vad jag gör idag. Om dom flyttar dit så flyttar jag också. Eller kanske till södertälje? Därifrån tar det bara 30min att åka till jobbet då. Vi får väl hålla tummarna! Jag är redo för lite utmaningar, vem säger att livet stoppas upp för att vi har en son. Han är så framåt och trygg i sig själv så jag tror bara att han skulle tycka det var roligt med förändringar. Vi får se vad som sker, kul att ha lite planer i luften. Nu ska jag göra mig redo för den här eftermiddagen, det vankas bio ikväll förmodligen.